Normal 2-åring???

Jag har många gånger hört talas om barn som bara somnar mitt i det de håller på med. Har väntat på att få uppleva detta nån gång. Liam har aldrig gjort så. Fast Liam har ju aldrig heller följt alla de där "måstena" och "bordena", eller vad man ska kalla det.

Alvin däremot, har ju varit mer lik ett "normalt" barn ;-) Och i detta fallet jag talar om nu har han verkligen visat att, jodå, det kan minsann hända.

När vi var hemma i Vadstena i mellandagarna, var vi på restaurang en dag och åt lunch, lilla familjen. Alvin somnade där i sin stol, innan vi ens fått in maten. Han bara la ner lilla huvudet på bordet och somnade.

Ikväll har han gjort det igen.

Denna gången dock nära sängen i alla fall.

Jo, ser ni, Alvin har kommit in i stadiet; " Jag tänker minsann inte sova i min säng, fast jag är ruskigt trött! Jag tänker INTE!!!! Jag vill INTE!!!"

Igår började detta. Trodde det var en engångföreteelse, då det kom från ingenstans, och la mig då efter en stund hos honom, varpå han somnade inom en kvart. När han började med detta ikväll igen, bestämde jag mig för, att det är jag som bestämmer. Så jag var envis, och han var envis. Vi höll på fram och tillbaka. Jag la honom i sängen och stoppade om honom. Alvin började skrika argt, och kom ut genom dörren, och la sig demonstrativt på golvet där utanför dörren. Och jag la tillbaka honom igen. Osv, osv. Till slut, vart det tyst, vi hade väl hållt på i en halvtimme. Så jag satt kvar där utanför hans rum, en stund, och pluggade. För att vara säker på att han sov. När jag efter ytterligare ne halvtimme gick jag in och tittade till honom, och kanske skulle jag kunna sno åt mig en puss, vilket varit omöjligt tidigare under kvällen, då han varit vansinnig. Och då finner jag detta jag visar er ovan. En halvt stående, sovandes Alvin. Lilla gubben. Han skulle minsann INTE sova! Hihi.....