Dålig start på helgen:(

Har sovit 3 timmar i natt. Klockan halv ett i natt kom Liam. Han klampade så dant i trappen så Alvin vaknade. Han kunde definitivt inte somna om! Höll på och springa upp och ner här (kunde ju inte stanna där nere om Liam skulle vakna till) till ca halv tre då M kom hem. Då somnade Alvin om äntligen! Hade då haft några jobbiga timmar då M plötsligt ifrågasätter om Alvin verkligen hade varit vaken? Det var ju lite konstigt att han bara råkade somna om precis när M klev innanför dörren! Det kunde inte vara så att jag hade suttit uppe och väntat på M, kollat så att ... Ja jag vet inte vad han syftade på egentligen. Pratade om att jag inte litade på han. Jag visste inte vad jag skulle svara riktigt. För det första, hur kom han på den tanken överhuvudtaget? Han kanske inte litar på sig själv! För det andra, so what om jag suttit uppe och väntat? Vad är det för brott i det? Och om jag nu hade gjort det, varför skulle jag ljuga om det? Nu satt jag inte uppe och väntade på honom. Skulle aldrig komma på tanken eller hitta orken heller för dem delen. Detta har jag nu legat och funderat på resten av natten, samtidigt som Alvin vaknat med jämna mellanrum. Vid 06 hav jag upp och masade mig ut hit till soffan. Där vi suttit sen dess i princip. Har inte förmått mig själv så mycket mer tyvärr. Huvudet spränger värre än nånsin tidigare:( Har i alla fall funderat ut en sak. Jag skulle aldrig nånsin sitta uppe och vakta på min sambo på nätterna. Efter 10 år och 2 underbara barn kan man ju bara hoppas att personerna i förhållandet inser vad de har och inte kasta bort det på en flört på krogen en fredagskväll. Och inser man inte det, då är man inte mycket att ha ändå. Så det så! Nehe, nu ska jag försöka starta dagen. Börjar med en cigg medans barnen är på gott humör!