För en halvtimme sen ung hade vi en riktig sammandrabbning, jag och Liam. Lina kom hem, och hade lovat Liam att han skulle få följa med henne ner till stan. Hon hade dock några tjejkompisar med sig också, vilket gjorde att Liam helt satte sig på tvären. Han som ALDRIG nu för tiden brukar ha nåt emot att tjöta med lite nytt folk. Men han hade väl föreställt sig att det bara skulle vara han och Lina, som det var tänkt från början. Jaja, han tjurade lite, men satte på sig ytterkläder och var redo att gå. Sen börjades det, han skulle minsann inte gå med om "tjejerna" skulle följa med. Då sa jag att då fick han stanna hemma och vänta på Lina här. Nehe, då fick inte Lina heller gå. Han vart riktigt sur och började gråta. Till slut, efter några övertalningsförsök av mig att Lina, att han ändå skulle följa med Lina, så sa jag till Lina att hon skulle gå. Skickade i väg henne och stände dörren. Liam vart fullkomligt vansinnig! Jag försökte ta av han kläderna. (Med Alvin på armen naturligtvis). Han gapade och skrek, han ville minsann helt plötsligt följa med, "jag blir galen på dig mamma", hoppade och försökte öppna dörren och springa ut (till slut fick jag låsa den). Jag hade vid detta laget redan bestämt mig för att denna gången ska han inte få som han vill. Han kan inte ställa till med cirkus och sedan få som han vill i alla fall. Jag skojar inte alltså, enda gången jag sett han så panikslagen är när vi var tvugna att spola 2 L dropp i ögat på han när han sprutade sig själv i ögat med Mr Muscle. Till slut slog han mig, han var väl så ar att han inte visste vart han skulle ta vägen. Rakt på kinden. Det gjorde faktiskt ganska ont. Han är stark den lille mannen. Först vart jag så chockad så jag tog mig inte för nåt. Tittade bara på honom. Sen satte jag ner Alvin på golvet (som vid denna tid grät som en stucken han med, sympatigråt och rädd naturligtvis) Tog Liam, bar bort honom till bortre delen av lägenheten, satte honom på golvet i ett hörn, och gick ner på huk. Förklarade att han fick nu sitta där i 3 minuter för att han slagit mamma. Och gick därifrån. Det var fortfarande liv och jag fick bära tillbaka honom 4 ggr. Sen satt han då sina tre minuter. Gick tillbaka till honom och föklarade än en gång varför han fått sitta där. Haan sa förlåt flera gånger. Vi kramades och sen var det bra.
Treårstrots eller vad???
Gjorde jag rätt eller fel? Vad tycker ni??
5 kommentarer:
Jag tycker du gjorde rätt! Det är viktigt att lära barn i tidig ålder att man inte alltid får som man vill :)
Helt klart så gjorde du helt rätt. Dom ska inte lära sig att dom kan få som dom vill jämt.
Helt rätt!
Jag blir så glad av att läsa det du skrivit. Du gjorde verkligen helt rätt. Och det fungerar ju verkligen, när man gör det på "rätt sätt". Har läst en massa barnpsykologi och massa annat i gymnasiet, men jag ska inte vara den som försöker framstå som överlägsen. Men vi läste att när barn utagerar som Liam gjorde nu, så ska man sätta ner barnet sansat och förklara vad han gjort, inte som vissa mammor som bara skriker ut straffet men inte berättar varför :) Du gjorde helt rätt tycker jag, och jag hoppas att jag agerar så också när den åldern inträffar här hemma ;) hihi.
God morgon! Jatack! Sovit hyfsat! Du då?
Skicka en kommentar