Tankar i kvällningen!

Är precis nu hemkommen från jobbet. Har varit en lugn kväll vilket gett mycket tid över att tänka. Helgen var på något sätt droppen för mig.

Jag känner mig som en dörrmatta! Är jag verkligen en så dålig människa att jag inte är värd en tanke? Ett telefonsamtal? Är jag bara bra att ha för att "visa upp" när det passar? När "du" behöver nånting? Är jag en sån människa som det är tillåtet att bara "köra över"? Skit i hur Cissi känner? Eller? Är det meningen att jag bara ska finnas här för de som vill? Vem finns här för mig? Är det meningen att JAG ska skämmas för hur ANDRA beter sig? Vad är min lott i livet?

Jag känner mig så ensam! Vill inte känna mig ensam. Vill känna att det finns de som faktiskt genuint bryr sig om mig. Vill inte att folk bara tror att de kan behandla mig hur som helst! Hur gör man för att folk ska visa respekt för mig och mina känslor?

Vad är det som gör att jag blir behandlad så här? Om jag bara visste, skulle jag kunna ändra mig!

Ne, får inga bra svar av mig själv, så nu går jag och lägger mig i stället. Hoppas jag kan sova bort mina tankar. Och vakna upp i morgon med gladare sinne!

Sov gott allihopa!