När alvin vaknade från sin förmiddagslur och vi precis skulle äta lunch så plingade det på dörrn. Utanför stod Sofia (arbetskamrat) och hennes två pojkar. Bjöd in dem. Vi satt och drack te och pratade om allt möjligt. Hennes barn intog lekrummet här, fanns massor med grejer som var roliga tydligen. Efter en stund plingade det på dörrn. Utanför stod Nina. Min kära vän!! Vart så glad över att se henne då vi inte setts på drygt en månad. Hon kom för en snabbkik på huset bara, och skulle höra av sig senare ikväll om kanske skulle ses en sväng, ensamma utan barn och sambos, på stan! Det skulle vara trevligt!
Det jag ville komma till egentligen är att pga total isolering från omvärlden när vi bodde ute på landet, blir jag nästan rädd var gång det ringer på dörrn. Där ute, var man ju alltid förberedd på besök, visste vem, var hur. Nu kan det ju faktiskt hända att folk får spontana infall att; Ja vi kanske skulle ta en sväng förbi Martin och Cissi. Och helt plötsligt kan det ringa på dörrn!
Det känns skönt! JÄKLIGT SKÖNT!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag känner igen mig, blir livrädd när det plingar på dörren. Ibland är det kul med oväntat besök men oftast känner jag mig obekväm & illa till mods över jag inte städat, duschat etc.
Ja du... kul med besök men...vill gärna vara förberedd... ha ha ha typiskt svensk???
Blev det ngn "utekväll"???? Ha det gott
Jag är som Jayne...vill också vara förberedd på besök:P
Skicka en kommentar